Soffan 2-0

Japp här hemma har jag haft en fight med en soffa och soffan vann med 2-0...  Följande hände:
Barn somnade i soffan och barnet i fråga var för tungt att bära upp en våning till dess eget rum så barnet fick sova vidare i soffan. Sen blev barnet kissnödig och tydligen var det för långt till toaletten (3 meter) så det hände en olycka i soffan. Med en mamma utan luktsinne tar det sen ett tag innan detta upptäcks och eftersom jag inte var sugen på att köpa en ny soffa just för stunden så googlade jag... Har ni tänkt på hur det var förr, när man satt och slog upp i uppslagsböcker när man ville veta något, nu typ eldar man med dom;-)
Men som sagt nu för tiden googlar man om man vill veta något, där hittade jag en beskrivning som lät bra. Man skulle dränka in fläcken i ättika (gärna 25%) och sen ha på potatismjöl som man dagen därpå dammsuger bort, har för mig det stod något om vädring också...
Fick en flaska ättikssprit bara 15 % men ändå, av min mamma. Hem och på kvällen hällde vi på det på soffan, typ 3/4 av flaskan och potatismjöl på det. Sen kände jag plötsligt lukt och barn som sov i huset hostade, hostade och hostade. Dagen därpå mådde vi alla illa, riktigt illa och när man kom hem från jobbet började hostandet igen.
Tog dammsugaren och dammsög upp potatismjölet, vilket gick finfint bara det att vi har en påslös dammsugare, vilket gjorde att hela dammsugaren blev igensatt och den har inte blivit sig själv än...
Soffan fortsatte att stinka, folket med luktsinne i huset blev på något sätt vana efter ett tag och kände inte stanken så mycket men jag som inte har luktsinne annars höll på att smälla av, det stank något fruktansvärt av den jäkla ättiksspriten.
Efter ca en vecka erkände jag mig besegrad och kastade ut soffan och åkte och köpte en annan. Tänk att stanken försvann med en gång. Så nu vet ni det alla där ute, testa INTE detta själva!

                                              OBS Det är inte den skyldige på bilden;-)

Länge sen var det!

Ja nu var det länge sen jag skrev något igen. Hösten var mörk och dyster på mer än ett sätt och den här eviga vintern sen! Jag är ju ingen vintermänniska för femton öre, kunde jag skulle jag emigrera till varmare breddgrader under den svenska vintern och komma hem igen till våren. Trött som jag var på ALLT så bestämde vi oss för att resa iväg till Gran Canaria, i februari åkte vi 8 dagar till sol och värme. Vi hade mellan 24-27 grader varje dag och vi (jag...) brände mig rätt rejält då jag inte trodde det var så varmt som det var.

Vi solade, badade och shoppade och hade det allmänt underbart under de 8 dagarna och var inte sugna alls på att åka hem igen.

Sen jag skrev sist har min underbara morfar flyttat igen, denna gång till ett äldreboende med katten och allt. Fantastiskt att den möjligheten fanns att ta med katten, annars hade inte morfar flyttat. Morfar trivs bra i sitt nya hem och socialt är det ju ett uppsving!

Min fina mamma har fyllt 60 år och det har vi firat i en månad typ...;-) Det började med att vi och några av våra släktingar gick ihop och köpte resa till henne, så hon åkte med oss till Gran Canaria. Samma vecka som vi kom hem från resan firade vi sen med att gå på Jerry Willliams avskedshow på Cirkus och sen gick vi ut och åt efter det. Nu på påskaftonen så hade vi sen fest med påskbuffé med ett trettiotal gäster och en trixig frågesport. Så nu tror jag faktiskt att det får vara färdigfirat av mamsen!

Min fantastiska morfar!

Ja jag har en helt fantastisk morfar, han bor långt ifrån oss och har alltid gjort det. När jag var yngre fick jag åka tåg till morfar och han kom och mötte mig på stationen. Min morfar har aldrig haft körkort, han har kört moped och gräsklippare... Uppfinnar-Jocke, lite sån är min morfar, han hittar på lösningar på kluriga problem och bygger egna prylar av olika slag. Dom senaste åren har min morfar haft problem med hälsan men kämpat på ändå med sitt hus på den lilla gatan i den lilla staden, huset som han själv byggt en gång.

Så blev det till sist dags att inse att det är jobbigt att ta hand om ett hus med trädgård själv när man är gammal och har problem med hälsan, så för två år sedan flyttade min morfar till en lägenhet på tredje våningen i en lite större stad. I lägenheten bor min morfar och hans Katt, Tusse en ganska skygg katt som mest gillar min morfar. Tidigare i år var min morfar mycket sjuk, problem med hjärtat. Men efter en lyckad pacemaker-operation blev han mycket bättre. Det kanske är nu jag ska berätta att min fantastiska morfar är 94 ÅR... Efter operationen har min morfar haft problem med oförklarliga svimningsanfall och efter ett sådant för två veckor sedan, ramlade han ur sängen och bröt nacken. Som tur är har min morfar en fantastisk "gammal" granne som brukar hjälpa honom och hon är ambulanssjukvårdare. Hon fick ringa sina kollegor och min morfar fick åka till ett stort sjukhus i en ännu större stad. Väl där fixerades hans nacke i en speciell hals-krage och efter några dagar där, transporterades han tillbaks till den lite mindre stadens sjukhus.
Väl där blev min morfar väldigt väldigt sjuk, han fick en massa följdsjukdomar och dessutom en livshotande infektion. Det gick så långt att sjukhuset ringde till min mamma och bad oss komma, dom ringde till och med två gånger, då förstår man att det är bråttom!
Långt är det att åka i ovisshet och värre att sen komma fram och inte bli igenkänd av sin egen morfar. Min fantastiska fina morfar bara låg där, han var så sjuk så sjuk, ibland gjorde han andningsuppehåll på närmare en minut. Vi var säkra på att han skulle dö, doktorerna och sköterskorna var säkra på att han skulle dö.
Min mamma och jag satt hos honom hela natten, ingen borde behöva dö ensam. Vi satt i varsin stol och turades om att vaka över honom, han ville hålla handen hela tiden så min mamma fick hänga över sänggrinden och sova.

Döm om vår förvåning nästa morgon när han plötsligt känner igen oss och kan prata några ord iallafall.
När doktorn går ronden och berättar för honom hur sjuk han varit och att dom inte trodde han skulle överleva natten, ser han förvånad ut.
Under dagen sen blir han lite bättre ändå och pratar lite mer sammanhängande, till sist blir vi tvungna att bege oss hem igen den långa vägen. Med bil, tåg, tunnelbana, buss och bil reste vi hem och var rätt så trötta när vi väl kom hem.
Samma vecka på lördagen åkte vi ner till morfar igen, nu var han bra mycket piggare! Han satt till och med upp i en stol och åt mat. Efter att ha vägrat mer dropp hade doktorn frågat om han ville dö, men det ville han inte sa han och då var han tvungen att äta och dricka. Han satt där och drömde om ett stort glas riktigt kallt vatten, härligt!
I tio långa veckor måste hans nacke vara fixerad, nackkragen är obehaglig och skaver och blir varm så den gillar han inte. Efter att ha åkt runt och engagerat lite släktingar som har närmre att hälsa på honom lämnade vi honom för den dagen. Kvällen tillbringades i morfars lägenhet med att min mamma och jag satt som prinsessan på ärten på morfars säng och såg på körslaget, då fick vi nästa hemska besked, min mammas bror hade gått bort, så obegripligt, så hemskt, så fruktansvärt tragiskt.
Söndagen var vi hos min morfar igen och han såg piggare och piggare ut. Han begärde att min mamma skulle förevisa allt som fanns i garderoben och sen pekade han ut saker som saknades bla plånboken som vi hittade direkt och sen skulle han bestämt kolla om det fanns en fickkniv. Min mamma sa som man säger till barn att man får inte bära kniv, då svarade min gamle morfar "en hantverkare går ingenstans utan en kniv". Han hade rätt efter en stunds letande fann vi kniven, snacka om att ha koll. Jag tror kniven är för honom vad våra mobiltelefoner är för oss:-)
Någon dag senare kunde min morfar gå med rullatorn och även sitta upp en lite längre stund trots smärtorna i nacken. Så igår ringde redan vårdplaneringen och vill skicka hem min fantastiska morfar. Han vill gärna hem till katten men jag tror inte riktigt min morfar och vi har samma tanke med hur mycket hjälp han kommer behöva...
Pustar ut för den här gången och ser fram emot ännu en tid med min fantastiska gamla morfar<3

En massa trädgårdar!

Idag har vi åkt runt i Knutby och tittat på en massa fina trädgårdar och fått inspiration till nya "projekt"...
Sen åkte vi till mitt jobb och skulle riva ett gammalt staket som hade växt fast en liiiiiten aning, efter ett antal svordomar, myggbett och diverse sår här och var så fixade vi det med.

Igår var vi på Rimbo-dagen och kollade runt och firade Blomstra Rimbos 10-års jubileum! Tänk att det är 10 år sedan min mamma köpte det som då hette Rimbo Blommor, tiden går verkligen fort.
Efter det åkte vi hem och fixade till en taco-buffé med Ina och Johan, mätta och belåtna spelade vi sedan Ullared-spelet och "vissa" hade väldig tur och andra inte. Vi spelade också löjliga familjen, med andra ord och yatzy, tänk vad sällskapsspel är underskattade ändå!

Nu måste jag nog sätta igång och packa inför avresan imorgon bitti då personalen på Kråkskogen åker på planeringsdagar. Och nej, jag ska inte åka särskilt långt eller vara borta särskilt länge (1 natt) men ändå packar man som om man skulle vara borta en vecka...

Over and out

Vatten, vatten, stan är full av vatten...

Man läser på facebook var alla semestrar och kan konstatera att många har haft väldig otur med vädret, nu börjar jag bli skapligt trött på allt det här regnandet!
Vi har varit iväg på semester i Varberg, med utflykter till Göteborg-Liseberg och Ullared- rekommenderar äventyrsgolfen på campingen, den gillade ungarna.
Vi hyrde ett gårdshus i Varberg där golvet knarrade så fort nån rörde sig, badrumsdörren gick knappt att stänga och på ytterdörren saknades det en bit nertill men vad gör väl det när man bara ska sova där.
Wiggo är ett "badbarn" eller vad man nu ska kalla det, han vill bada överallt där det finns någon sorts vatten så han blev något besviken när hela havet vimlade av öronmaneter. Han ville bada ändå men jag tycker dom är äckliga!
Vi hade sån jäkla tur med vädret, det var fint hela veckan utom i Linköping på väg ner men där regnar det ju alltid;-).
För att inte köra vilse åkte mina föräldrar efter oss, men när vi sen hade hälsat på min morfar i Finspång skulle vi köra en genväg som dom visste, och då fick vi åka efter. Jag tror dom flesta fattar vad som hände... Vi åkte Sveriges minsta skitväg, ungarna mådde spy-illa och det visade sig vara en OM-väg på typ 40 minuter då vi kom ut ungefär där vi började. När vi sen äntligen kommer till civilisationen och dom kära föräldrarna kör mot Norrköping och inte Linköping då gav vi upp och körde mot Linköping själva. Efter ca 10 minuter på motorvägen kommer dom ikapp och har tydligen upptäckt sitt misstag...
Sen lyckades dom hålla sig Efter oss hela vägen fram och vi kom fram utan missöden:-)

Cyklar och annat skräp

För några veckor råkade jag köra över min kära makes ny-inskaffade cykel med bilen, nej det var inte meningen... Det var våra söta barn som hade lagt cykeln bakom bilen och jag hade bråttom till jobbet och så blev det som det blev. Iallafall så var vi ute och åkte bil igår och så säger plötsligt Wiggo 5 år "pappa du kan ju få låna min gamla cykel om du vill ha en". Han är snäll han Wiggo<3

Ikväll har jag klippt gräset, man ska inte klaga för jag behöver träna men måste gräsklipparen vara så jäkla tung att skjuta runt på. Har en ICKE självgående som dessutom klipper väldigt smalt så motion får man iallafall. Sen blev det poolen när det var klart, jag och Wiggo, pappan är en badkruka. Kan inte säga hur "varmt" det var då dom söta barnen även haft sönder termometern men det var inte jättevarmt och inte jättekallt så nu kanske det är sommar trots allt!

                                                            Älskade söta barnen<3

Bättre sent än aldrig

Hmmm upptäckte att det visst var i februari jag bloggade sist... Nu får det bli bättring, bums med detsamma! Jaha då har vi överlevt midsommar med, 35-års fest, midsommarfirande och 11-års bröllopsdag i ett. Det var verkligen en riktigt härlig dag igår med mycket sol. Nu är det snart 2 veckor sedan jag var inne på Akademiska Sjukhuset och opererade en del av det här märkliga halsproblemet jag har. Precis som jag trodde så var det INTE trevligt men nu är det klart, för nu. Har fortfarande ont i halsen och kan inte sova "platt" ännu utan måste halvsitta på nätterna= ont i ryggen.

Idag har min äldsta son, svärmor, morsan och jag varit på bilbingo i Edsbro, har för mig det var farmor som lärde mig uttrycket som sammanfattar upplevelsen när utroparen bara säger fel nummer hela tiden, DYNGSPRIDARE! ;-) Min son och jag har varit där 3 gånger nu, men vi lyckas inte vinna något.

Minsta pojken är inte pigg alls, han bara gråter och gråter och har feber, det är väl nån jädra sommarförkylning på gång, och jag vill INTE bli smittad med min hals som inte läkt färdigt ännu.